Åtta fantastiska månader

Jisses vart tar alla dagar, veckor och månader vägen
egentligen? Tiden har aldrig gått så snabbt som nu.
Det är full fart på lilla Alma som hinner vara precis
överallt och trots att jag ägnar all tid åt henne lyckas
hon ändå hitta på hyss.

Det senaste påfundet är att dra sig upp med hjälp av
våra stolar, men de är inte tillräckligt stabila, så i dag
var det väldigt nära en olycka. Annars är hon riktigt
duktig på att resa sig upp vid alla möjliga prylar och
står relativt stadigt. Tappar hon balansen har hon
kommit på att man kan landa på rumpan, man får
ju inte vara dum!


Nu tystnade det precis från sovrummet, Filip har nattat och vi kämpar med att få
Alma att somna i egen säng. I går var första natten som vi försökte och det tog säkert
tre timmar innan hon slöt sina blå men i dag under dagen har hon somnat själv båda
gångerna och nu i kväll tog det en timme. Det känns fantastiskt skönt att vi får in sovrutiner
för det är verkligen inte hållbart som det har varit i slutet. Alma har sovit i våran säng och
snuttat halva nätterna så jag har inte fått sova ordentligt på flera veckor. Men så i natt vaknade
hon bara en gång, vid halv fem, fick äta en stund och så somnade hon om i sin säng igen.
Så skönt! Samtidigt så vet jag att jag kommer sakna att ha henne nära och längta tillbaka
till dessa bebismånader något enormt!

I dag har vi haft en sån där eftermiddag då man verkligen kommer på sig själv med
att vara i nuet. Vi satt hela familjen inne på badrummet och Alma tog sig ett kvällsdopp.
Hon brukar alltid vara så fokuserad på vattnet när hon badar men i dag lekte och plaskade
hon en stund sedan tittade hon upp och sken som en sol och babba daddade lite mot oss,
som om hon också tyckte att vi hade en mysig stund tillsammans. Älskade unge! Det
är så fascinerande att se dig växa och bli ett barn.